Fnulan med bulan

Oj tiden står still och människor är alldeles apatiska, strömmen har gått! Tänk vad förändrat vårt liv är när vi inte kan använda våra kära apparater och tekniska prylar som är ett beroende för oss flesta. Pratade med min mamma precis och till och med hon var frustrerad över att vare sig dator eller telefon fungerade. Då har det gått ganska långt måste jag säga. Jag funderar mest på vad jag ska göra nu, städa eller läsa min älskade bok? Jag slänger mig på soffan med boken och njuter av tystnaden för visst är den underbar ibland! Inte ens kylen gör oväsen av sig. Men detta stoppar inte mig från att blogga, man kan väl surfa på telefonen ;-)

Tror ni att det gäller Mira med dom får två timmarna? För i så fall bokar jag en resa med en gång ;-) Hon är gaaaaaanska krävande just nu, klättrar och kryper överallt. Så om jag åkt på semester och någon passat henne två timmar hade jag passat på att sova på stranden då! Ska ringa Fritidsresor och fråga om dom tar en ettåring på Bamseklubben :P

Jag får nog erkänna att det faktiskt är så att denna damen är lite lat och bekväm. Jag vill inte plugga eller läsa mig till saker, jag vill bara kunna! Jag vill få kunskap gratis. Som med vårt golfspelande till exempel, jag vill spela bra men jag vägrar att träna för det är tråkigt. Jag vill ha ett toppen jobb men jag vill inte plugga. Jag vill ha en fantastisk kamera men jag vill inte läsa manualen för att lära mig hur den fungerar för det är jobbigt. Förstår ni? Lite bekväm och lat är jag nog allt. Idag har vi haft en fantastisk golfdag! Fredrik har fått inflammation i en tå och det gjorde att han inte kunde jobba igår eftersom han bara har ett ben så är det lite svårt. Men idag kunde han stödja på benet så vi åkte iväg till tävling inom Handitouren. Vilka människor!! Det är fantastiskt att se alla dessa kämpande individer med diverse handikapp, allt från enbenta till enarmda personer (höll på att skriva banditer...) spela på lika villkor. Vi hade en jätte trevlig runda och massa skratt. Och så underbart att få vara med Fredrik! Jag har beklagat mig ganska mkt att vi aldrig hinner med varandra så tur i oturen blev han sjuk i lilla plutt tån!

Kräks på perfekta gator! Var ute och gick och hamnade på en gata som var så perfekt så jag nästan undrade om jag verkligen fick lov att beträda deras helgedom. Hallelulja! Vid varje tomt låg inte ett endaste grässtrå åt fel håll. Stenarna blänkte som de finaste diamanterna och hade lagts dit med precision på milimetrar. Det är en jävla tur att jag inte bor där! Tävling mellan grannarna om vem som har finaste trädgården är inte min grej alls. Här står och ibland även ligger krattor och andra redsak huller om buller på gräsmattan sommar som vinter. Ogräset ser vi som ett vackert estetiskt inslag i vår utemiljö. Nej, jag kommer aldrig till att ha en perfekt trädgård, bara när svärföräldrarna kommer på besök.

Alla djurälskare mår bra.. För den lilla jä*la getingen fick in en kanonträff. Jag är svullen i halva huvudet. Har inte sovit ett dugg för att det gjort så ont. Gud vad det är synd om mig. Ser ut som att Fredrik har gett mig en det smäll. Tur vi ska va hemma i kväll. Men ni djurälskare som gottar er att jag fick så jag teg för att jag dödat ett par stycken 3 cm stora odjur, ni ska veta att efter detta är hämnden jävligt ljuv.

Lugn i själen är vad jag behöver. Så idag gick vi en liten golfrunda. Inte blir jag lugnare av det trots den vackra omgivningen och trevliga sällskapet. Nä klubban slår vi hårt i marken och svärorden blev många. Kanske borde söka psykhjälp snart ;-)

Härligt att barn och djur leker med varandra men måste dom göra det ute på vägarna? Det kan jag tycka är jävligt dumt att låta dom göra det...

Hemåt! Som sonen säger "Vi är snart i Sverige." Jaha det var dessa två veckor. Nu är det bara ett år till nästa års semester. Sammanfattningsvis så har det varit himmel och helvete. Jag började tjuta innan idag och vet inte riktigt varför. Panik för att allvaret börjar igen, att inte få se sin arbetsnarkoman till sambo så mkt som jag vill? Att barnen sitter inne på sina rum och bara kommer ut för att man tvingar dom? Eller tjöt jag för att mina förväntningar var för höga på semestern? Ja det finns säkert många anledningar, men en sak kände jag med säkerhet, att åka på campingsemester är inte semester för mig som mamma. Jag har varit uppe tidigast av alla varje dag och dukat fram frukost. Det har varit mitt eget val för att jag har velat att familjen skulle ha det bra. Men jag själv då? Dumma kossa, du är inte någon moder Theresa! Så jag hoppas få en morgon och lata mig på och att frukosten är framdukad. Men oj, jag glömde en sak, sambon jobbar så det är kört. Nä jag tjuter väl lite till då...

Ännu en härlig dag med sol. Nu börjar ångesten.. Dags att åka hem. Trots mitt fruktansvärda gnällande som värsta pmskossan om väder, toaletter och annat har jag njutit. Det är väl aldrig riktigt semester när man är mamma. Man axlar ett stort ansvar (tror att hela världen rasar om vi inte har koll) att alla ska ha det bra. Varför har jag inte samma förmåga som min kära sambo att bara släppa kontrollen för en stund.? Han är mästare på det men jag är ingen bra elev. Ett stort IG där helt enkelt. Men det ska bli förbannat skönt att slippa ta på sig kläder mitt i natten för att kunna gå och kissa. Det ska bli skönt att gå och lägga sig utan att behöva plocka undan tv:n och bädda för natten. Allt har sin charm och jag är övertygad om att jag bloggar från en ny camping nästa år. Borta bra men hemma bäst :-)

Jag tar plats och vägrar flytta mig. Äntligen får vi se solen och det har varit så synd om stackars lilla bleka mig. Jag har hatat er där hemma för att ni haft fint väder men idag är ni förlåtna. Känns jävligt ruttet att varit här snart två veckor och haft två dagar med solsken. Nu glömmer vi det och dyker ner i pocketbokens värld.

Primitivt levande är inte min grej.,.. Vet inte vad jag tycker om det här med att leva i foppa tofflor och mysbrallor. Att dela toa med alla andra och se när folket kommer och ska parkera sina husvagnar hur gamarna glor för att se hur det går och så att dom inte ställer sig för nära någon annans husvagn. Då är dom snabba med att kommentera och gnälla. Här ska alla vara likadana, (i foppa tofflor och mysbyxor). Man diskar nästan i knät på varandra och duschar i grannens tvålskum. Men... Det är en frihetskänsla och verkligen ett sätt att tvinga sig att bara vara. Jag har inte sminkat mig på 10 dagar och inte klätt mig mer än i sköna kläder som sitter löst runt midjan. Jag är tvingad att verkligen ta det lugnt för det finns inget man måste göra. Detta livet passar inte mig men är bra för mig. Lugn och ro i själen är exakt denne prestationskvinna behöver. I två veckor har min cykel stått olåst utanför husvagnen men ingen har rört den, i tvättstugan står strykjärn och ingen stjäler den. Med andra ord, campare är ett ärligt folk! Dom vet skillnaden på ditt och mitt. Det är man inte bortskämd med i dagens samhälle.

Hur kan man komma på en sådan sak? Att smycka en lyktstolpe? Kan inte säga mer än att jag verkligen tyckte om de.

Trivs med livet! Kan man göra annat när man är vid en såhär vacker plats. Havet, sanden och ljumma kvällar. Och att få vara med de finaste jag har, barnen och mannen i mitt liv. Jag fick nästan ångest när jag insåg att om en vecka är vi hemma igen. Då är det dags för jobb för Fredrik, städning och trädgårdsslit. Nu ska jag ta tillvara på våra viktiga dagar tillsammans och skita i att det är lite smågnabb mellan barnen. Vi har varandra och mår bra. LYCKA och KÄRLEK

Röd om näsan och varm om bröstet. Jag vet inte om det är vinet eller solen. Men skit samma för det är lika gott båda två. Jag är helt inne i boken jag gjorde reklam för. Hon skriver som en gudinna. Jag önskar att jag hade hennes förmåga att förtrolla med ord. Jag har alltid tyckt om att skriva och min önskan att författa barnböcker finns kvar. Det sista sista som dör är hoppet.