Fnulan med bulan

Hemåt! Som sonen säger "Vi är snart i Sverige." Jaha det var dessa två veckor. Nu är det bara ett år till nästa års semester. Sammanfattningsvis så har det varit himmel och helvete. Jag började tjuta innan idag och vet inte riktigt varför. Panik för att allvaret börjar igen, att inte få se sin arbetsnarkoman till sambo så mkt som jag vill? Att barnen sitter inne på sina rum och bara kommer ut för att man tvingar dom? Eller tjöt jag för att mina förväntningar var för höga på semestern? Ja det finns säkert många anledningar, men en sak kände jag med säkerhet, att åka på campingsemester är inte semester för mig som mamma. Jag har varit uppe tidigast av alla varje dag och dukat fram frukost. Det har varit mitt eget val för att jag har velat att familjen skulle ha det bra. Men jag själv då? Dumma kossa, du är inte någon moder Theresa! Så jag hoppas få en morgon och lata mig på och att frukosten är framdukad. Men oj, jag glömde en sak, sambon jobbar så det är kört. Nä jag tjuter väl lite till då...

Ännu en härlig dag med sol. Nu börjar ångesten.. Dags att åka hem. Trots mitt fruktansvärda gnällande som värsta pmskossan om väder, toaletter och annat har jag njutit. Det är väl aldrig riktigt semester när man är mamma. Man axlar ett stort ansvar (tror att hela världen rasar om vi inte har koll) att alla ska ha det bra. Varför har jag inte samma förmåga som min kära sambo att bara släppa kontrollen för en stund.? Han är mästare på det men jag är ingen bra elev. Ett stort IG där helt enkelt. Men det ska bli förbannat skönt att slippa ta på sig kläder mitt i natten för att kunna gå och kissa. Det ska bli skönt att gå och lägga sig utan att behöva plocka undan tv:n och bädda för natten. Allt har sin charm och jag är övertygad om att jag bloggar från en ny camping nästa år. Borta bra men hemma bäst :-)

Jag tar plats och vägrar flytta mig. Äntligen får vi se solen och det har varit så synd om stackars lilla bleka mig. Jag har hatat er där hemma för att ni haft fint väder men idag är ni förlåtna. Känns jävligt ruttet att varit här snart två veckor och haft två dagar med solsken. Nu glömmer vi det och dyker ner i pocketbokens värld.

Primitivt levande är inte min grej.,.. Vet inte vad jag tycker om det här med att leva i foppa tofflor och mysbrallor. Att dela toa med alla andra och se när folket kommer och ska parkera sina husvagnar hur gamarna glor för att se hur det går och så att dom inte ställer sig för nära någon annans husvagn. Då är dom snabba med att kommentera och gnälla. Här ska alla vara likadana, (i foppa tofflor och mysbyxor). Man diskar nästan i knät på varandra och duschar i grannens tvålskum. Men... Det är en frihetskänsla och verkligen ett sätt att tvinga sig att bara vara. Jag har inte sminkat mig på 10 dagar och inte klätt mig mer än i sköna kläder som sitter löst runt midjan. Jag är tvingad att verkligen ta det lugnt för det finns inget man måste göra. Detta livet passar inte mig men är bra för mig. Lugn och ro i själen är exakt denne prestationskvinna behöver. I två veckor har min cykel stått olåst utanför husvagnen men ingen har rört den, i tvättstugan står strykjärn och ingen stjäler den. Med andra ord, campare är ett ärligt folk! Dom vet skillnaden på ditt och mitt. Det är man inte bortskämd med i dagens samhälle.

Hur kan man komma på en sådan sak? Att smycka en lyktstolpe? Kan inte säga mer än att jag verkligen tyckte om de.

Trivs med livet! Kan man göra annat när man är vid en såhär vacker plats. Havet, sanden och ljumma kvällar. Och att få vara med de finaste jag har, barnen och mannen i mitt liv. Jag fick nästan ångest när jag insåg att om en vecka är vi hemma igen. Då är det dags för jobb för Fredrik, städning och trädgårdsslit. Nu ska jag ta tillvara på våra viktiga dagar tillsammans och skita i att det är lite smågnabb mellan barnen. Vi har varandra och mår bra. LYCKA och KÄRLEK

Röd om näsan och varm om bröstet. Jag vet inte om det är vinet eller solen. Men skit samma för det är lika gott båda två. Jag är helt inne i boken jag gjorde reklam för. Hon skriver som en gudinna. Jag önskar att jag hade hennes förmåga att förtrolla med ord. Jag har alltid tyckt om att skriva och min önskan att författa barnböcker finns kvar. Det sista sista som dör är hoppet.

Det blev stranden idag. Skönt med lite rödbränt fläsk på kroppen. Solen tar som jag vet inte vad. Nu är vi ensamma på campingen utan släkt. Nu ska vi få umgås bara vi en vecka. Tv teamet springer runt hela tiden och filmar och snart kommer vi väl med för att vi håller på att ta livet av varandra. Fredrik har blivit tillfrågad om han ville vara med men han har redan haft sin tid i tv tycker han. Jag hade tyckt det varit skitkul att se när han kämpar med sin grillning i ösregnet.

Dyngkåt Och hur helig som helst, är jag vill inte alltid men ibland kanske ;-) . Men jag fick låna denne helt underbara bok av min söta vän Carina. Jag skrattar så jag tjuter och kan inte sluta läsa den. Så för guds skull skaffa er en egen eller bli kompis med Carina.

Den kom idag! SOLEN! Jag grävde ner mig i en sanddyna med en bok och bara mig själv som sällskap. Jag behövde ensamheten.. Det är förbannat ansträngande att leva som vi gör nu. Att det sen varit dåligt väder har gjort det ännu värre. Men jag fick lite ny energi idag så det är bara att köra vidare. Maten då... KATASTROF! Jag äter precis vad jag vill, hur mkt jag vill och när jag vill. Kilona ökar på men mitt semester humör blir bättre med god mat och glass i stora lass. Banta gör vi sen. Puss

Jag ber om ursäkt tusen gånger om till alla dom som är så otroligt duktiga på att kommentera min blogg. Jag bloggar via mobilen och det är så himla jobbigt att svara på allas inlägg då. FÖRLÅT! Och till er vars bloggar jag brukar läsa och kommentera, jag får ta igen allt när jag kommer hem. Jag har annat att syssla med just nu, som att ösa vatten och gå och diska. Puss på er alla som kommer in flitigt varje dag, ni gör det roligt att skriva!

Folk flyr! Jag förstår dom. Ser man vissa platser som har poolar i förtälten så är man glad för att man bor på en liten upphöjd plats som vi. Kolla gärna på aftonbladets artikel http://www.aftonbladet.se/vader/article7543221.ab Barnen är glada, dom hoppar och badar i alla härliga pölar. Nu kör stora lastbilar runt och gräver upp hålor vattnet ska rinna ner i och pumpar för att suga upp en massa. Detta är ju riktigt sjukt!

Snacka om att trotsa vädergudarna... Ingen får oss att ge upp vår dröm om en underbar semester!

Jävligt skoj ju... Detta är himmeln här hos oss. Känns hopplöst och jag vill nästan bara hem nu. Campinglivet är nästan beroende av väder och vind. Är det inte sol så lockar en "hemmatoalett" mer än detta. Tröstlöst eftersom alla där hemma har fint väder! Jag vill hem och skita på min egen toa.

Förrädiska vatten! Vi ligger vid en fantastisk vit strand med underbart vatten. Man ligger och halvslumrar av vågornas sövande musik. Helt plötsligt vaknar hela stranden till liv. En mamma skriker frustrerat att hennes treåriga son är borta. Paniken i hennes skrik och ögon gör att man själv står handfallen och vet inte vad man ska göra. Mamman springer ut i vattnet och letar på havsbotten. Alla är förlamade av en hemsk känsla inombords. Jag själv står med rinnande ögon. Efter en stund kommer en dam med hennes lille kille som inte förstår vilken uppståndelse han skapat på hela stranden. Mamman gråter och kramar sin son så hårt hon bara kan. Ett ögonblick kan förändra hela livet. Och jag gråter på tanken att det varit en av mina...

Jag hoppas på att få med mig sambon in i hångelboxen inom snarast. Att campinglivet tar på krafterna är ett faktum. Man sover sämre, äter sämre och ***** mindre. Sen vad dom stjärnorna står för får ni själv avgöra. Men det är gott att få vara tillsammans hela familjen. Så man får väl ta att det blir lite torrt på hångelfronten. Vi har hela livet på oss till det så jag är inte orolig. Vad är två veckor i ens liv?

Skämtar ni med mig eller? Snacka om att spara pengar på sin verksamhet men risk för mitt liv. Kommer ju att slå ihjäl mig om jag dyker där. Svallvågorna Kommer ju att göra så att jag drunknar!

Kul med semester! Nu får jag igen för alla spindlar jag tog död på för någon vecka sen.