Mina älskade
Jag är trött, så trött att jag bara vill lägga mig ner och tjuta! Precis när jag skulle somna i går vaknade Mira och skrek precis som att hon hade kramp i magen. Sen höll hon på tills klockan var 4 på morgonen. Vägrade att äta och bara vrålade. När jag sen lyckades somna henne så vaknade Cornelia vid 6 och skrek på grund utav tandvärk.... Sen efter det har det varit full rull minst sagt!
Till tandis med Cornelia, hem, hämta Gabriel, gå till tandis med honom, hem, sen ska jag köra Gabriel till fotbollen, sen ska jag till VV... Suck.. stress stress stress... Å när man inte har fått sova så är man extra känslig med... Glömde att det ska hämtas penicilin till Cornelia med...
Men men... i alla fall.....
Jag tackar gudarna för mina barn och min underbara familj! Att ha deras närvaro kring mig är en gåva. Jag gör allt för mina barn! Det finns inget som går före deras välmående. Hur kan det då finnas de som sårar och skadar sina små underbaringar? Jag kan bli så ledsen och sårad när jag tänker på andra vuxna människor som inte visar barn den respekt och kärlek dom är värda. Det är väl ändå vi vuxna som gett dom livet, ska vi inte ta ansvar för det då? Hur ska dom annars kunna lära sig hur man ska vara mot sina medmänniskor? Börjar det inte hos oss vuxna? Och hur kan vissa andra barn mobba sina "kompiasr"? Var har dom lärt sig att det är okej?
Jag blir så arg när mina barn blir lidande för andras dåliga respekt, då kommer tigrinnan inom mig fram och jag slår klorna i dom som skadar det bästa jag har!
